Idag är det 155 dagar tills terminen börjar. 155 dagar tills jag för första gånger på 

helt egna ben ska ta mig an den största utmaning jag hitills utsatt mig för.

 

Att plugga något helt nytt, i en helt ny omgivning med helt nya ansikten kommer nog

vara det absolut mest omtumlande jag kommer vara med om. Det känns lite som om 

det finns aboslut ingenting som kan mentalt förberda mig för den resa jag kommer göra.

Allt jag vill är att var tre år och klänga mig runt mammas ben och skrika att jag inte vill,

samtidigt som jag aldrig tidigare känt en sådan stark säkerhet på att jag behöver detta.

Det är minst sagt en inre konflikt och en känslomässig bergochdalbana så jag vill inte ens

tänka på hur det faktiskt kommer kännas när jag är på plats.

 

Alla dessa känslor åsido, idag har CSN-ansökningat skickats in, alla papper dubbelkollats 

och det enda som egentligen saknas är en flygbiljett innan det är klart. Superexalterad och

hundratio procent livrädd, men vad fan jag är ju påväg!