time is rushing by

Tiden boksvatligen bara flyger iväg. Första skolveckan är avklarad och nu har jag snart varit här i två veckor. Helt galet vad mycket vi hunnit klämma in på endast två veckor, det känns som om jag varit här en evighet. Men det känns att man börja landa, att det här är min vardag och att jag faktiskt är här. Det är i små detaljer man märker det, som att jag börjat tänka på engelska (!) och tittar åt rätt håll när jag ska korsa vägen. Visst  får man fortfarande lite hemlängtan ibland, men det är så fantastiskt att få vara här. Jag är så himla tacksam till alla som supportat och pushat mig till att göra det här, speciellt mamma och pappa såklart, hade de inte sagt åt mig att åka hade jag nog aldrig fått tummen ur. Det här är kommer vara något jag kommer bära med mig hela livet och jag är så stolt och lycklig över att jag bara körde. 
 
Allt detta filosoferande åsido, helgen har hitills bjudit på ännu en utgång, promenad i naturreservatet och nu ska vi alldeles strax bege oss för att titta på när de tänder tusentals ljus i Priory Park.
 
 
Från när vi var uppe på Mount Caburn
 

 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0